Jag vet precis vad jag gjorde. Jag och min dåvarande sambo hade varit ute med några kompisar och kom hem till vår lägenhet på Högsbohöjd i Göteborg. Han gick och la sig och jag satt uppe och kollade på TV. Gick och la mig vid tolvtiden, lagom för att missa att Palme var mördad. När sambon väckte mig på morgonen och sa att Palme var skjuten kontrade jag med att det faktiskt inte var första april idag, utan första mars. Sen insåg jag att det var fakta och blev helt bestört. Det var ett helt annat Sverige då - vi var väldigt blåögda - och jag var mycket yngre. Jag tycker att det som kom efteråt blev en fars och fortfarande är det. Palme var en person som vi alla hade åsikter om, antingen hatade man honom eller så älskade man honom. Jag ser att många av de saker som vi är berömda för idag - föräldraledighet, jämlikhet etc - kommer från den tidens politik. Och efter att ha spenderat nära ett år i USA är jag glad över att ha fått mina barn i Sverige. Även om de som vita killar hade klarat sig bra här också...
Jag måste säga att jag mer och mer uppskattar det han gjorde, även om det fanns en massa fel i det också. Hans mod - för vi var ett ganska konservativt land på den tiden - och den retoriska förmågan. Nu är jag uppvuxen i ett hem där Palme inte var uppskattad. Mamma sa alltid att Palme kan ta allt ifrån dig, men inte din kunskap. Vet väl inte om det är det som man ska säga till små barn, men så var det. Jag fattade väl inget av det då, förutom att signalen att det är bra att läsa sina läxor gick fram. Morfar pratade alltid om hur illa han tyckte om Beck-Friis (Lisbets familj) de gånger han hade träffat dem. Pappa vägrade flagga på halv stång när Palme mördades - den enda som fick honom att ändra på sig var mammas vädjan om att det var dumt att göra så i lilla Uddevalla (skvaller finns det i alla småstäder).
Nu ska jag förbereda mig för en söndag med Les och hennes familj. Vi ska på Legotävling ;) Och jag ska ev gulla med lilla dottern :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar