Today's inspiration

She got talent, personality, and loves what she is doing!!

Happy Friday!

A day with a bad trigger

Today, I made an awful experience. I had a seminar, discussing the purchase process with distance students. I checked my phone after class - there is a gunman on Campus!! This incident triggered my body to start feeling like a hunted person, although I wasn´t in danger. I just felt so stressed in this situation and had to go home. I know it is due to my sorrow, but I don't want to react like this. The situation was not any better due to no information from our management. It took two hours until we got any precise information and the information was on web pages, which required you to log in. Bad way to treat your personal.

Anyway, the evening was really good. Camilla and I went to a dancing evening at Östersunds Bugg & Rock'n'roll club. Nice friends, helping me to dance better and I got an hour of practice. Just pure happiness!

Beatiful video

Sorrow

Lyrics

Sorrow found me when I was young,
Sorrow waited, sorrow won.
Sorrow that put me on the pills,
It's in my honey it's in my milk.
It's only about half a heart alone
On the water,
Cover me in rag and bones, sympathy.
'Cause I don't wanna get over you.
I don't wanna get over you.

Sorrows my body on the waves
Sorrows a girl inside my cage
I live in a city sorrow built
It's in my honey, it's in my milk.
It's only my half of heart alone,
On the water,
Cover me in rag and bones, sympathy.
'Cause I don't wanna get over you.
I don't wanna get over you.

It's only my half of heart alone,
On the water,
Cover me in rag and bones, sympathy.

'Cause I don't wanna get over you.

I don't wanna get over you.

Written by Aaron B. Dessner, Matthew D. Berninger • Copyright © Warner/Chappell Music, Inc

Sunday

Early morning - woke up at 6 a.m. and went off to FriskisoSvettis for four hours off biking. The famous Swedish cross-country ski race, Vasaloppet, started today and we usually bike until the winner crosses the finishing line.

Went off to eat a pizza and then to a theatre. Today, we celebrate feminism in my town. A lot of inspiring speakers on various stages!

Ebba Witt-Brattström, an amazing Swedish professor in literature

Today's goodbye

Today the world, and I, say good bye to this fellow, drowned while he ice-skated on Siljan. May you rest in peace! And maybe chat with Freddy Mercury :)

One view today

Lots of stuffed happened today; I went to a Personal Trainer session, to my therapist to talk about my sorrow, discussed stuff with colleagues, read some papers, and went to cyclist spinning at Friskis&Svettis. Here is a pic of one of today's views:

Mitt avskedstal

Här kommer det tal som jag höll på Catarinas begravning (och för er som inte känner Catarina var hon min bästa vän i över 40 år):

Till Catarina!

Du led länge av din cancersjukdom och före den var det ryggproblem som gjorde ditt liv besvärligt. Trots det vill jag prata om några av de roliga sakerna som vi gjorde tillsammans och som gjorde oss till bästa vänner i over 40 år. Du var en sådan vän som jag alltid har kallat min bästa vän och som jag byggde min valda familj runt, den familj som man har förutom sin biologiska familj.

Vi träffades på högstadiet i Uddevalla och gjorde sällskap till skolan varje dag. Skolvägen, i alla fall för mig, var 8 km och ingen av oss var speciellt morgonpigg. Vi visste vart vi borde vara på vägen när de spelade morgonreveljen på I17 i Uddevalla, men det var nog sällan som vi hade hunnit dit. Britt, jag tror att du räddade oss många gånger genom att köra oss i din Amazon. Vad som gjorde oss sena, förutom vår morgontrötthet, var att vi pratade. Vi pratade om allt möjligt och det har vi gjort hela livet, fram till för några veckor sedan. Utanför min familjs hus i Uddevalla fanns det en gångbana och vi stod alltid på ett speciellt ställe och pratade. Karins pratruta blev den biten av gångbanan döpt till av alla som kände oss. Sedan ringde vi till varandra för att prata vidare. Min mamma har i alla tider undrat hur mycket vi kunde prata om. Allt säger jag!

Vi fortsatte att upptäcka världen tillsammans. Vi var med i scouterna, gick på hajk, paddlade kanot, diskuterade snygga killar, läste läxor, reste på en fantastisk resa till Grekland, bodde ihop här i Stockholm när jag inte fick något jobb i Göteborg, du hjälpte mig att rätta skrivningar, gå på konstutflykter, teaterbesök, Bruce Springsteen på Ullevi mm mm. Ditt sällskap gjorde mig trygg i alla dessa upplevelser! När man har haft så många upplevelser tillsammans så blev det som om att jag visste vad du tänkte på och du vad jag funderade på. Du blev en person som alltid fanns där för mig och som hjälpte mig igenom svåra händelser. Vi fanns där för varandra med vår vänskap, en sådan vänskap är det inte alla förunnat att uppleva, vilket gör att det är obeskrivligt svårt att stå här idag och vara ensam i den vänskapen. Men för att förlusten är så stor för mig, så innebär det ju att vänskapen och livet med den har varit fantastiskt rikt. Så därför försöker jag omfamna känslorna och vara tacksam för dem. Även jag absolut inte vill det och det är alldeles för tidigt. Nu är min värld ensammare, tystare och mer skrämmande.

Tack för en fantastisk vänskap!