söndag 26 oktober 2014

Och så var det kollektivet

Mycket om vad jag gör och vad jag ska göra på denna blogg just nu. Hur går det för kollektivet?
Min benämning på de som finns runt om mig. I den inre cirkeln finns nära släktingar - sönerna, deras flickvän/vänner och mamma. Jo, de verkar ha det bra - Kristian jobbar på och verkar trivas alldeles utmärkt. Han fick jobb som ekonomiassistent på en advokatbyrå i Gbg. Bra läge i Läppstiftet (ja, det är en göteborgsk benämning på huset vid Älvsborgsbron). Han verkar komma in mer och mer där och få utvecklas. Det är ett föräldravik och ett bra första jobb att skriva på CV:et. Han tar dessutom hand om min Skoda på ett alldeles förträffligt sätt.
Tobias kockar vidare på Pinchos på Magasinsgatan. Gillar det och tar mer o mer ansvar som kökschef där. Kul att diskutera personalpolitik med honom - då känns det skönt att vara förälder till honom. Och som en viktig uppgift nu tar han hand om min post och fotar det som jag behöver ta hand om. TACK, Tobbe för det!  
Alexandra - Kristians flickvän och sambo - kämpar vidare med skolan och målet att bli speciallärare. Vägen dit går via en vanlig lärarexamen, bl a i engelska. Jo, min mamma är överförtjust ;). De var iväg till London för att lära sig mer om det engelska språket osv.
Alla de här drar iväg till Gran Canaria nästa vecka när Kristian o Tobbes pappa fyller 50 bast!

Mamma städar vidare i livet, det har hon gjort de senaste 20 åren= vara lycklig o hitta en massa saker att undersöka. Bl a i bokhyllan o i köket. Går ner till Konsum i Fjällbacka och handlar mat o pratar med folket. Är upprörd over att biblioteket inte är öppet längre i samhället och skickar brev med artiklar om saker i USA till mig. Ganska charmigt när allt annat som jag får är en URL om något läsvärt.
  
Ja, nu har jag visat att jag bryr mig om andra ;) ;) - så här kommer en ego-uppdatering. Tar det lugnt i helgen, läser o njuter av vädret. Lite vetenskapliga artiklar och förbereder mig inför nästa resa. På torsdag bär det iväg igen.


Men oj, vad pinsamt - jag glömde Doris! Alexandras hund. Ett litet charmtroll, muskulös fransk bulldog som alla bara älskar. Helt plötsligt blev vi den hundälskande familjen - tack Alexandra för det!

So long!

Inga kommentarer: