Har jag resfeber?

Jo, jag har väntat o väntat på att få resa. Planerat, administrerat o hoppats. För några veckor sen hade jag resfeber - hängde mest ihop med att jag funderade ut vad o hur mycket jag skulle ta med mig. Nu känns det mest lugnt - det känns som jag ska resa till något eller några som jag redan känner. Ja, jag har pratat med de som jag ska vara med många gånger. Trygg och skön resa ser jag fram emot!

Flera människor säger att jag är modig. Nej, det är jag inte alls. Väldigt rädd emellanåt, men jag kan ju inte låta rädslan styra mitt liv. Den får bli en kompis som kommer och går och gör att jag inte gör något överilat. En vandringskompis i livet helt enkelt.

Sedan har helt klart pappas snabba död i cancer påverkat mig. Du vet ALDRIG när det tar slut, helt abrupt är det bara över. Det lärde mig att ta alla chanser som finns o verkar vettiga för mig. Livet pågår här o nu - inte bara på semestern eller efter pensionen.

Nu ska jag hämta äldste sonen och hans flickvän - blir så skönt i själen att träffa dem igen!