Nu när det närmar sig att jag ska få tillgång till mitt hus i Fjällbacka kommer tankarna upp på varför det är så viktigt med Fjällbacka. Somliga av er har hört historien om farfar som dog vid 46 års ålder i en njuråkomma (troligen på grund av för mycket mat och sprit) och en farmor som ville muntra upp sina barn efter detta. Någon i hennes bekantskapskrets hade sagt att salta bad var bra för hälsan och erbjudit sin sommarstuga i just Fjällbacka under en kortare sommarvistelse. Detta var någon gång på 40-talet och det slutade ju med att farmor till slut köpte huset som vi alla bodde i (kollektivhuset med mamma,pappa, tre barn en farmor, en faster med familj och tillhörande två kusiner) plus alla släktingar som kom och hälsade på. Båtutflykter så fort det gick med varma ostmackor och saft och vid lyxigare tillfällen så var det kanelbullar. Det är klart att det finns kvar i själen och gör mig lugn och trygg. Jag har sällan förstått varför det inte finns parfym som luktar rutten tång!
Nu har det ju just det där gamla fiskesamhället ändrat sig något kopiöst på 50+ år och är dyrt och fullt med turister. Men ändå ska jag lägga ner hela vinsten på mitt sålda hus på att köpa ett nytt där. Visserligen är det jättefint, men jag kan få ett likadant för halva priset bara någon mil därifrån. Men ändå ska jag! Mamma och jag har diskuterat detta några gånger och kan inte enas om det är en förbannelse eller en välsignelse. Förbannelse för att det geografiska utrymmet för vart jag vill ha ett hus är ytterst begränsat och dessutom väldans dyrt. Samtidigt är en en välsignelse att må så bra av bara blåsten och havet. Nu när jag dessutom äger två båtar (någon som vill köpa en, kanske den som ingick i husköpet?) så blir det ju ännu bättre för själen. Jaja, beslutet är taget, köpekontraktet påskrivet och jag har flyttat över försäkringarna till mig. Ingen återvändo alltså och nu tänker jag njuta av det! Och gå till pappa på kyrkogården och säga: "Hej, jag är här nu!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar