Det är ju alltid spännande hur folk upplever mig. En av kompisarna idag blev förvånad när jag sa att jag tyckte det var svårt att undervisa här. Jag kan inte kulturen, förstår inte universitetssystemet och är ingen fena på språket. Han uppfattade mig som så självklar före jag åkte och tyckte det var skönt att jag var som "alla andra", d v s räddhågsen etc. Jo, det är klart jag är det, men jag hoppas inte att det blir ett hinder. Mina amerikanska kollegor uppfattar mig ibland som rädd och orolig. Jag tror att det beror på att jag frågar om saker och ting, men hur ska jag annars kunna förstå. Ja, det är i betraktarens ögon!
So long från dagens filosofiska hörna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar