Back to base camp

Ja, nu är jag tillbaka i East Lansing. Tog en stund att komma hit idag av olika anledningar. Billiga flygbiljetter är inte de snabbaste och sedan kan vädret, flygplanen och dessutom bagageutlämning göra sitt till. Inget som var farligt eller så, men mina planer för eftermiddagen försvann ut i tomma intet. Var skönt att komma hit även om vädret är för himla trist här. Mellangrått, regn och slaskigt! Det kan jag klara mig utan! Kul att det fanns en julklapp som väntade på mig. Mamsen hade skickat Camilla Läckbergs nya bok. Så nu kan jag ligga här och drömma om sommaren i alla fall!

Det som jag alltid har svårt för när jag läser hennes böcker är att omgivningarna är en mix av olika ställen. Jag måste hoppa över de ställen där mixen finns, det blir för mycket för min logiska hjärna :) Det som var extra roligt är att omslaget på boken är taget med utsikt mot Badholmen - där jag tränade i somras!

   
Fick hemlängtan av detta, men inte av en helt annan sak. Moskébränningarna och alla uttalanden kring de flyktingar som inte ville lämna bussen i Grytan. Moskébränningarna är bara avskyvärda - hur i alla tiders tänker de som gör det? Om vi bränner moskéerna så kommer de som går där att flytta till andra länder och vi "riktiga" svenskar är de som blir kvar. Och hur ska vi klara oss utan att ta emot folk från andra länder precis som vi får åka till andra länder, lära oss mer och bidra där? En långsökt tanke - men är det ett stängt land som Nordkorea som man är ute efter? Antagligen inte, men jag förstår absolut inte hur vi, ett land med nio miljoner personer, har tänkt klara oss utan ett väldigt aktivt samarbete med andra länder och lära av andra.

Vad det gäller flyktingarna som inte ville lämna bussen så måste vi inse att det är människor som kommer hit. Och att alla människor har rätt att uttrycka sin åsikt. Att de kände sig lurade, det fanns språkförbistringar etc är inte alls konstigt. Jag har själv råkat ut för det flera gånger här - personer som jag uppfattar lovar mig saker, men det är i deras kultur att uttrycka sig så. Hemma hade sådana personer uppfattat som helt opålitliga - här är det så man ska vara. Och de förväntar sig att jag ska agera mera på det som sägs - då hade de kanske stått för sina ord. Men min åsikt står fast: Ska vi ha en chans att hänga med i konkurrensen måste vi bli öppnare, nyfiknare och våga lära oss mer och misslyckas emellanåt!

So long!