Och så kommer alla känslorna på en gång

Jag skulle prata med bästa C idag. Fick ett SMS om att hon var så trött och att vi skulle prata imorgon istället. Och med en gång så målar jag f*n på väggen - vi kommer inte att komma iväg till NYC tillsammans. Jag måste lära mig att hantera att det är hon som är allvarligt sjuk och att vi förhoppningsvis kommer iväg tillsammans. Inte helt lätt när jag varit med om katastrofen i livet en gång - på torsdag är det 22 år sedan pappa dog. Jag kan så lätt förstå min mormor som jag upplevde som en väldigt rädd person - tänk dig att förlora din pappa när du är väldigt ung och sedan din syster i barnasäng. En lång promenad till Campus gjorde mig lite klarare i tanken.

Annars då? Jo, jobbsamtal. Jag hade skickat ett förslag på studie till kollegorna och fick feedback på den. Läste, gick till Campus och sedan var det dax för den månatliga promenaden mellan banken och administrationen för att betala in hyran. Känns inte speciellt effektivt, men är det så att jag som klassas som visiting scholar inte kan betala in via en e-tjänst och administrationen inte tar bankkort, så blir det till att skaffa en check på banken o trava vidare med den. Som tur var är det väl ca 15 minuter mellan ställena, men ändå.

Gick sedan tillbaka till kåren (banken ligger där också) och satte mig för att läsa o skriva. Bra beslut o lugnande - det går sakta men säkert framåt.

Lite musik på måndagskvällen :) En låt som det är alldeles underbart att träna till (ja, jag saknar Friskis & Svettis o senapssill, var o en för sig, tack!).