Ibland behöver jag vård. Just i detta fall handlar det om en muskelknuta i underlivet som ställer till en del problem. Problem är det också att få vård. Jag kan dra en ramsa om skatt, betalt, arbetat, mitt land osv men det hjälper inte. Jag är på fel ställe för att få hela den vård som jag behöver för att bli frisk!
Jag sökte akut i måndags och det gick bra. Fick komma in snabbt och efter en och en halv timma var det hela klart. Trots att jag kom sen och behövde en specialläkare som inte fanns på plats på akuten. Men jag insåg mitt stora problem i detta - jag måste till Gbg för att få all hjälp jag behöver. OK natten gick över och jag fick en akuttid i Gbg på fredagen. Natten till onsdagen blev det hela sju resor värre och jag insåg att det här fungerar bara sämre och sämre. Lätt panik uppstår och jag sitter i fåtöljen. Telefonen ringer och akutläkaren ringer upp och vill träffa mig igen för måndag nattens undersökning var inte helt optimalt utförd (allt var inte uppkollat). Samtidigt frågar han mig hur det går med att få vård i Gbg. Jag gör en Karin - försöker få som jag vill, i detta fall helt adekvat vård där jag är. Läkaren vill diskutera med sina kollegor och lovat återkomma. Han återkommer och jag ska komma in kl 8 på torsdagen och vara fastande. Bra tänke rmig hjärna och ser fram emot att bli helt återställd.
Infinner mig på sjukhuset och får sedan vänta i två timmar. Helt OK - jag var förberedd på detta. En grundlig undersökning görs och sedan får jag veta vilka alternativ jag har att välja på. Fine - nu ska det ske! Nej, jag måste åka till Gbg för att få det hela utfört. Snäll läkare skriver dock ut en remiss så jag verkligen kommer fram i kön och inte blir ett alternativ för bortsållning.
Hmmm!!! Jag vill få hjälp - inte bara alternativ. Jag läser och inser att det är så systemet är uppbyggt. Det är en huvudman och det är landstinget och i undantagsfall kan jag få annat än akutvård i mitt eget landsting. Mycket konstigt - för det finns ju ett konstaterat behov...
Så min fråga är - vem är vården till för? Ekonomistyrning och kontroll? Och tror samhället att det inte kommer att finnas fler nomader i livet som rör sig fritt där det passar dem bäst?
Ett tag kände jag mig papperslös - jag hade ett vårdbehov som inte passade in i systemet och som inte skulle kunna fixas till. Fast det var inte något komplicerat - bara jag som var på fel ställe...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar