I sommar har jag haft en hel del att göra med tingen i mitt liv. Nu är ju de några stycken, så det kan ju hönda saker, men jag tycker att det hände lite för mycket för att vara slumpen.
Vi går ut lite fint med bilen. Jag hade varit i Östersund en sejour och toppade sista dagen med att vakna i Sundsvall, åka ut till flygplatsen där och hämta en bil för att åka till Ragunda och göra observationer. Vägen mellan Sundsvall och Ragunda var inte den mest trafikerade så jag stannade några gånger för att kolla att jag var på väg åt rätt håll (kanske lite larvigt för det fanns inte så mycket att välja på). Från Ragunda till Sundsvall för att flyga till Göteborg och sedan ta bussen till Torps Köpcentrum och hämta bilen. Därefter skulle jag "bara" till Hällevadsholm (ca 20 minuter). Nu är kl 1 på natten och jag har varit igång sedan kl 6 på morgonen. 500 m från det hyrda hemmet sa det klånk i bilen av att ett rådjur sprang in i den. Nu kör jag inte fort (fortkörningsböter finns fortfarande på min bucket list ;) ), men ändå. Som tur var stannade ett gång ungdomar och berättade för mig vad jag skulle göra ( det är länge sen jag gick på körskola). Polisen jag pratade med var trevlig och bilen var OK ( skadad backspegel och en liten buckla i dörren). Rådjuret gick inte att hitta och jag körde till det lilla hemmet.
Det fanns vissa saker som behövde fixas i huset i Mölndal, bl.a. ett innertak som hade spruckit. Jag trodde det var på grund av byggnationen utanför huset, men det visade sig vara pappen som var gammal. Som tur var fanns Kurt, en pensionerad snickare från Veteranpoolen. Han fixade ett supersnyggt tak, som jag kan tänka mig att ha på fler ställen!
Sedan tyckte kroppen att det var dax att vila lite, eller i alla fall inte att jag skulle spela volleyboll med kusinerna på kusinträffen. Jag tog ett steg framåt i det knastertorra gräset, som var svinhalt, och gick ner i spagat. För första gången i mitt liv fick jag en lårkaka och då är det bra att göra det ordentligt. Efter några dagar med kryckor var hela baksidan på höger lår blått och jag hade ont. Kryckorna fick jag ha i några veckor och jag vet hur sjukgymnastiken fungerar i Munkedal!
Sedan var det dax att åka båt igen. Den hade ju fått vila lite när jag hoppade på kryckor. Jag ville åka ner till Hamburgsund och ev runt Hamburgön. När jag kom en kvart bort från Sälvik så gick den inte att köra på höga varv, då dog den bara. Det är ju pinsamt att ringa till Sjöräddningen så jag försökte puttra tillbaka. Men knapp styrfart kom jag in i mitt lilla fack till båtplats och var väldigt glad för det. Sedan fick jag ordna bogsering med en fiskebåt för att båten skulle komma upp på varvet och få motorn servad. Den blev så mycket bättre efter det och jag fick mig ett varv eller två runt Valön. På varvet ville de att jag skulle hämta båten på torsdagen för på fredagen skulle det blåsa upp till storm. Så jag surrade allt som låg löst och var hemskt noga med förtörjningarna. Men det hjälper inte om en av nabbarna där back går sönder och hela båten far in i bryggan. Då går det hål i den! Som tur var finns det flera båtvarv med trevliga bohuslänningar och jag satte silvertejp på båten och den fick sig en vända upp på land igen! Nu med fin glasfiberväv där framme och hel igen! Dessutom fick de en båt till på sin vinterförvaring, trevliga som de var!
Ja, bilen hur var det med den? Jo, den tyckte att det var dax att köra varning på motorn, vilket alltid är lite vanskligt att strunta i. Nu var det något som tändes och släckte sig själv, vilket gjorde att jag struntade i att laga det. Det var liksom slut på mitt tålamod vad det gäller att laga saker och ting. Och ännu så länge håller den och den gick dessutom igenom besiktningen. Besiktningsmannen tyckte att min bil skulle hålla minst 20 000 mil till, vilket innebär att vi ska få lov att campera ihop i 28 år! Lyckos mig!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar