På måndag ska jag åka hem och jag känner mig färdig för det - jag skulle kunna åka imorgon om det var så att jag hade en biljett för det. Att åka till mina kusiner före hemresan var ett bra beslut - det känns som om jag är mer färdig än vad jag var förra gången.
Jag funderade på det som jag har gjort denna gång och jag är grymt nöjd. Jag var lärare på en kurs på MSU - i en miljö som jag inte har gått i själv eller varit lärare förr. Skakigt var det flera gånger, men det är klart och fixat! Artiklarna är submittade - en är accepterad, den andra blev rejectad, så den är submittade två gånger och den tredje är submittad och finns i flera versioner. Så det arbetet är gjort, inte riktigt som jag hade tänkt mig, men ändå. Writning group var en riktig hit denna gång, mycket tack vare Eryn och McKinley. Kappan håller jag på och plitar på och den ska levereras för idéseminarium nästa vecka. Ett seminarium som jag kommer att ha den 21:a juni. Sedan bär det av till Göteborg, Bruce konserter med bästa C och sedan ska jag till mitt hus. Inte för att jag tror att jag ska behålla det, det är alldeles för stort för en ensam person. Men det behöver målas etc inför en ev försäljning, bytas en dörr till garaget osv. Om det sedan blir Göteborg, Östersund, Stockholm, Michigan, London eller något annat ställe i världen - det får framtiden utvisa. Jag ska leverera det jag har sagt och fixa till huset - de närmaste planerna i livet.
Det bästa vore om jag kunde ge alla som gjort denna resa så bra en stor kram (väldigt svenskt har jag lärt mig här efter att ha kramat några amerikaner - de blir lätt "stiffa" då). Allt från Miun som lät mig åka, Tobbe som har hållt koll på min post, kom hit och kollade på hockey med morsan, till studenter som fick 2.5 credit projektledning och 0.5 poäng "swenglish", Ben som stod ut med alla mina frågor om det amerikanska universitetssystemet, Eva som alltid kommer med glada tillrop på Facebook, kusiner som ger mig tak över huvudet i en vecka, Miami Beach som levererade sol när jag behövde det som mest, Les som lät mig komma till sin familj och sitta i soffan och skriva, Ted som kommer med allmänt glada tillrop, Margaret som fick mig att skriva länge, länge hemma hos sig, Anso och Anto som alltid bara var glada, Arne som har lyssnat på mitt svamlande, Rich som var en trygghet att prata med, Anna och Fredrik som håller ordning på mina saker i Svedala, Bill som är den mest positiva dean som jag har träffat, Thomas som orkar med mina förvirrade telefonsamtal om konstiga saker, Sam som håller mig uppdaterad varje dag om vad som händer honom m.fl., m.fl i en lång oändlighet...
Åter till dagen - idag har jag suttit på biblioteket i Santa Barbara och skrivit. Grymt bra ställe måste jag säga. Förutom när någon snedtänd uteliggare kommer in - det finns ju tyvärr en hel del sådana här. Det är varmare än i Michigan och biblioteket har sköna fåtöljer att sitta i och sedan sova bort en del av dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar