Att borra i väggar osv är något som männen i mitt liv har fått göra. Nu när de inte finns, av eget val, så får jag fixa en massa själv. Bilen känner jag mig hyfsat komfortabel med, hus o bygg-gubbar funkar också. Bilen fattar jag o gubbarna går alltid att prata med. Det brukar lösa sig, kan ev bli lite dyrare än jag tänkt mig. Men att sätta upp gardinkrokar, speglar o tavlor är inte min grej. Nu är det tvunget att göra, så jag lånade en slagborrmaskin av en jobbarkompis (Tack!). Hur det gick? Ja, jag får inte stort A för uppsättningen, men förhoppningsvis funkar det...Och den som kan ge mig en grundkurs i borrning får gärna göra det! Jag skyller ibland också på att pappa var ännu sämre än mig - han var den som slog med hammare på skruvar. Det gör jag i alla fall inte.
Nu till den andra utanför komfortzonen - jag får inget svar på att jag har ett boende i USA. Min kontaktperson på Michigan State University försöker få svar, jag försöker få svar - det är total mail-tystnad. Mycket spännande beteende som jag inte har mött tidigare. Det borde gå att skicka ett Yes eller No på en fråga tycker jag. Men det är bara att ta mig över Atlanten och le. Krisplaner är upprättade, givetvis, men det känns väldigt konstigt bara. Och det är antagligen inget problem, bara att de har skrivit till mig att jag ska få en bekräftelse och svensk som jag är förväntar jag mig att administrationen fungerar av sig själv.
Nu ska jag ladda bilen för den första etappen av resan och ge mig ut på en långpromenad. Andersön är ett fantastiskt ställe för detta!
So long!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar