Ja, jag är helt klart utanför min bekvämlighetszon nu. Närmare bestämt 80 mil utanför. Saknar havet, klipporna, sönerna, mina kamrater, allt det där gamla och vana. Samtidigt är det så att jag själv har valt det. Jag kunde ha ett väldigt bekvämt liv, åkt mina fem hållplatser på 753:an och gått till en jobb som var relativt vant och bekvämt. Men det passar inte Karin att ha det så, när det går att ta steget ut i det okända. Jag måste ju bara prova och se vad som händer.
En så länge är det rätt lugnt och skönt, förutom att jag saknar det sociala livet och klipporna. Skulle till exempel ha varit väldigt skönt att ha suttit i trädgården hemma och grillat ikväll. Druckit lite rödvin och snackat strunt med trevliga kamrater.
Förhoppningsvis blir Östersund min bekvämlighetszon också, vi får se. Mycket beror ju på hur det går med att träffa kamrater och få ett liv utanför Campus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar