Nu kan jag stoltsera med nya erfarenheter, och det är att ha lagat mat i ett järnvägskök till 200 cyklister. Spännande var det, och det känns i kroppen idag. Har sovit en massa på soffan och hört TV:n i bakgrunden. Tur att jag är ensam hemma så ingen kommer och väcker mig, och frågar när vi ska göra nåt.
Kul var det i alla fall att gå omkring i Motala, men det känns att det är länge sen som jag var med och cyklade. Väldigt många jag inte känner igen längre och det är lite trist. För se om det går att dra i gång cyklingen efter sommaren, d v s att rygg och bäcken är tillräckligt stabilt för att klara av det hela.
Men jag är lite frågande kring spektaklet Vätternrundan - det känns inte tryggt och säkert med så mycket cyklister ute på vägarna och att man dessutom har så fruktansvärt mycket krascher. Att dessutom bjuda in till de nya tidiga startgrupperna inbjuder ju till ännu mer snabbsatsningar, och det ger en massa omkörningar. Och jag tror inte heller på att man ska stänga av vägarna -är det verkligen bilisterna som orsakar krascherna, eller vad är det som gör att de inträffar?
Jag är i alla fall nöjd med min insats, och hoppas att övriga på tåget är det. Och grymt imponerad över att Lygnerns Venner fixar ett tåg upp till Motala. Inte alla som kan fixa fram det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar