Under sommaren har jag varit på en mängd olika ställen och träffat en massa människor. Människor som har varit så engagerade i det som de gör. Helt fantastiskt och alldeles underbart. En guide i LKABs gruva som pratar med oss under 3.5 timmar om hur gruvnäringen startade, hur man ska flytta staden för att kunna bryta mer och sedan kör oss djupt ner i gruvan och bara vill att vi ska se en massa saker. Samma med tågvärdar på Inlandsbanan, damen på Jamtli etc etc. Glad i själen blir jag av detta!
Det som också har fascinerat mig är alla som har vågat saker under mycket sämre förhållanden än vi har idag. De som t ex byggde vattenkraften i Porjus när det inte fanns någon järnväg utan allt fick bäras fem mil över myrar. Och till de som tog beslutet att göra utbyggnaden - skulle aldrig få göras idag. Ingen riskkonsult som skulle godkänna det.
Så länge leve mänskligheten - i alla fall den hängivna och intresserade delen av den!
kram och god natt!